Ekobyarnas Riksorganisation

Bygga halmbalshus i ekobyn Utsikten

Marie Hedberg byggde halmbalshus utan tidigare erfarenhet. Hon berättar om sin resa och sina lärdomar.

Ekobyn Utsikten började med ett möte i min dåvarande trädgård. Vi var tre trädgårdsintresserade kvinnor som ville starta ett socialt projekt med trädgård och odling som bas. Vad det blev är en ekoby på Orust med ekologiska hus och det sociala projektet blev den gemenskap som skapas av att arbeta tillsammans för att förverkliga en dröm. Nu när de flesta av husen står där i sin prakt börjar vi få tid till mer gemensamma projekt. Blir allt som vi hoppas kommer våra bin att surra runt i en skogsträdgård.

Från början var mitt hus tänkt som komplementhus till det stora fina kollektivhus som Sivert Stiernebro och jag skulle bygga. Så blev det nu inte alls, för livet i Utsikten ekoby blev inte riktigt den kollektiva tillvaro som vi alla hade drömt om. Somliga kanske mer än andra, och Sivert hör till de somliga så han letar nya projekt och jag har köpt loss både hus och tomt.

Sivert och jag var rörande eniga om att bygga ett halmbalshus och att vi skulle göra det så billigt det bara gick. En sak till var vi eniga om och det var att inte slita ut oss. Då fick det hellre ta en säsong till att få huset klart.

Halmbalar är billigt byggmaterial och extra prima blålera hade vi på våra marker. Virket kommer från våra ägor, som var planterade med granskog, och mindre än en mil ifrån oss ligger Allmags såg som sågade upp träet i önskade dimensioner. Hammars trä och Återvinningscentralen i Göteborg fick många besök i vår jakt på begagnade fönster och dörrar. På en ekomässa fick vi tio kubikmeter ull till takisolering och det var nog där vi gjorde vår största besparing jämfört med köpt material. Det dyraste blev snäckskalen, som vi skall isolera den del av ytterväggarna som ligger under jord med. De är också en del av golvisoleringen.

Sivert ritade huset. Det har en konstruktion med en inre synlig stomme av bjälkar som halmbalsväggarna byggdes upp mot och fästes i. Vi har ingen gjuten platta utan enbart en bädd av singel som vi byggde upp en lecamur på. Vi slog ned spikar i lecan och mätte av den i den sena vårkvällen 2007. Sedan började vi med bjälkkonstruktionen och det tog hela sommaren. I början av hösten kom våra vänner och mina barn och barnbarn och hjälpte oss att resa de tre gavlarna som är stommen i huskonstruktionen.

Vi hade haft våra halmbalar under en presenning och till vår stora besvikelse hade den inte hållit tätt! Nya balar fick vi av grannen som hade över från sitt bygge och det var stor tur för egentligen måste man beställa halmbalar säsongen innan man ska bygga. Visa av skadan lagrade vi de nya balarna i huset och täckte med en extra presenning under vinteruppehållet.

När våren kom snickrade vi fönsterkarmar i både raka och rundade former och satte fönster i dem. Ett fynd vi gjorde var ett halvmånefönster i teak som var nytillverkat men ändå inte kostade mer än 5 000 kronor, att jämföra med det kostnadsförslag vi fått från ett finsnickeri på närmare 20 000.

Äntligen kunde vi börja bygga med halmbalarna. Väggarna växte upp mot takskägget och balarna stabiliserades med dymlingar och fästes mot stommen.

 De sista halmbalarna kom på plats 2010 och så vidtog det stora pilleriarbetet med att fylla alla oväntade små hålrum som uppstått. Och inte minst ägnades arbetstiden åt att skapa våra fönstersmygar som vi ville ha mjukt rundade in mot rummet. Det är ett tungt och slitsamt arbete att sy i halm och händerna mår bäst med handskar på.

Vi började också arbeta med lerputsen och en mild doft av koskit spred sig i trakten. Det är viktigt att tänka på att det första lagret lerputs är tillräckligt fett, det vill säga har nog med lera i sig, för annars ger det inte ett bra fäste för nästa putslager. Vi missade litet så när jag kom hem i nyårsnatten tre år senare hade en kvarts kvadratmeter av höstens utjämningsputs ramlat ned. Inte så kul, men ingen katastrof. Det är det som är skönt med att arbeta med lera, den är så förlåtande och anpassningsbar. Proportionerna på lera, sand, koskit och halm går att finna på nätet eller i någon av alla böcker som finns i ämnet.

När vår arbetssäsong var över klädde vi in huset i presenningar och vilade i vintern.

2011 ägnades dels åt putsning både ute och inne och dels åt att tillverka den lerull som vi skulle isolera taket med. Det var Maja Malmgren i Örebro som gav mig tipset när jag ringde henne. Hon var den som arbetat mest med ull och lera i lerbyggekretsar.

Att göra lerullen var ett ganska tidskrävande arbete, men väldigt roligt. Och billig isolering blir det. Den största investeringen var en vridmaskin, som jag köpte på nätet. Fårull finns det gott om eftersom köttfåren också skall klippas och det vanliga är att bonden gräver ned den. Kruxet med lerull är att den torkar långsamt eftersom lera är bra på att binda vatten. Problemet löstes med tyll, snöre och en avfuktare i tio dagar. Sedan täckte vi den med plywood.

  

Allteftersom började huset se ut som ett hus att bo i. Vi satte in verandafönster och en fin ytterdörr i teak, som jag hittat på Blocket, och byggde upp ett litet utekök med gasplatta som jag fick av min bästa vän. Övervåningen målades med filmjölksfärg och i ladan hade jag en trappa jag fått av en granne. Den dög gott som provisorium. Och så flyttade jag in juni 2012 efter att i flera år ha bott runt hos snälla grannar. Det var en fantastisk känsla.

Under hösten gjordes några stora arbeten som jag inte kunde klara själv, men som var nödvändiga för att vi skulle kunna bo i huset under vintern, min hund Ziri och jag. Det ena var att få tak på huset och koppla in braskaminen, inköpt för mer än fem år sedan. Det andra var att få på nästa putslager, utjämningsputsen, så att jag kunde få ta av huset dess ytterrock av presenningar.

Skulle jag välja att bygga ett halmbalshus igen?
Ja, om jag inte var ensam utan gjorde det tillsammans med flera likasinnade.

Text och bild: Marie Hedberg